Residencia och skatterättslig hemvist på Mallorca

Den som köper en fastighet på Mallorca eller bor längre tid på ön stöter snabbt på begrepp som NIE, residencia, empadronamiento och skatterättslig hemvist. Dessa begrepp blandas ofta ihop i vardagligt tal men betyder olika saker. Särskilt internationella köpare bör hålla isär dem, eftersom uppehållsrätt, folkbokföring och skatterätt har egna regler.

Residencia är inte automatiskt skatterättslig hemvist

Residencia beskriver i praktiskt språkbruk oftast rätten eller registreringen att vistas längre tid i Spanien. Skatterättslig hemvist avgör däremot om Spanien kan beskatta en persons globala inkomst. Båda kan sammanfalla, men det behöver inte automatiskt ske i varje enskilt fall.

Inte heller NIE är ett uppehållstillstånd. Det är ett identifikationsnummer för utlänningar som krävs för köpekontrakt, notarie, fastighetsregister, skatt, bank, leverantörer och många administrativa förfaranden. En NIE innebär varken att någon har rätt att bo i Spanien eller att personen är skatterättsligt bosatt där.

EU-medborgare, EES-medborgare och schweizare

EU-, EES- och schweiziska medborgare kan i princip röra sig fritt i Spanien. Den som vill stanna längre än tre månader i Spanien måste registrera sig i Registro Central de Extranjeros och får ett certificado de registro de ciudadano de la Unión. Beroende på situation krävs bevis på arbete, egenföretagande, tillräckliga medel och sjukförsäkring.

Empadronamiento är registrering i det kommunala folkbokföringsregistret. Det är användbart eller nödvändigt för många praktiska ärenden, såsom skola, hälsoadministration, lokala intyg, vissa DGT-ärenden eller kommunala angelägenheter. Det är dock ingen ersättning för EU-registrering och avgör inte ensamt den skatterättsliga hemvisten.

Icke-EU-köpare

Icke-EU-medborgare kan förvärva fastigheter i Spanien, men för längre vistelser krävs en lämplig uppehållsstatus. Kortare vistelser inom Schengenområdet är vanligtvis begränsade till 90 dagar inom en 180-dagarsperiod, om inte annan status föreligger. Den som vill bo, arbeta, leva som pensionär eller ta med familjemedlemmar permanent behöver ett lämpligt tillstånd, till exempel en icke-arbetande residencia, en status för internationellt distansarbete, arbete, egenföretagande eller familjeanknytning.

Själva fastighetsköpet ger sedan Golden Visa avskaffades inte längre någon självständig uppehållsväg. En fastighet kan praktiskt sett vara relevant som bostadsadress eller bevis i ett förfarande, men ersätter inte de lagstadgade kraven för respektive uppehållstillstånd.

183-dagarsregeln och centrum för levnadsintressen

Enligt spansk inkomstskattelag anses en fysisk person i princip vara skatterättsligt bosatt i Spanien om personen vistas mer än 183 dagar under kalenderåret i Spanien. Tillfälliga frånvaroperioder kan räknas med, såvida inte skatterättslig hemvist i en annan stat styrks.

De 183 dagarna är dock inte det enda kriteriet. En person kan också anses vara bosatt om centrum eller basen för dennes ekonomiska verksamheter eller intressen direkt eller indirekt finns i Spanien. Dessutom föreligger en motbevisbar presumtion om den make/maka som inte lever separat och minderåriga barn som är beroende vanligtvis bor i Spanien.

Det spanska skatteåret är kalenderåret. Avgörande är därför inte bara den enskilda resan, utan helhetssituationen från 1 januari till 31 december: faktisk närvaro, bostadsanvändning, familj, arbete, ekonomiska intressen, barnens skolgång, sjukförsäkring, bank- och avtalsstruktur samt bevis i hemlandet.

Dubbelbeskattningsavtal och förmögenhetsdeklarationer

Om två stater skulle kunna anse en person som skatterättsligt bosatt, avgörs detta inte automatiskt av den skattskyldiges starkaste önskan, utan av tie-breaker-reglerna i det tillämpliga dubbelbeskattningsavtalet: stadigvarande bostad, centrum för levnadsintressen, vanlig vistelseort, medborgarskap och vid behov samrådsförfarande. Därför är en gränsöverskridande skatteanalys särskilt viktig innan familj, hemmakontor, pensionsutbetalning eller företagsstruktur flyttas.

Spanska skatteresidenter kan vara skyldiga att deklarera utländska tillgångar, till exempel via Modelo 720. Dessa skyldigheter är komplexa och kan även omfatta bankkonton, värdepappersdepåer, fastigheter eller vissa försäkringar utomlands. Deklarationsskyldigheten innebär inte automatiskt en extra skatt, men uteblivna eller felaktiga anmälningar kan bli problematiska.

När rådgivning är oumbärlig

Rådgivning är särskilt viktig när vistelser ligger nära 183 dagar, flera bostäder finns, en make/maka eller barn bor på Mallorca, distansarbete utförs, företagsandelar, truster, stiftelser, utländska depåer, pensioner, fastighetsuthyrning eller höga tillgångar förekommer. Även tidpunkten för flytten kan vara skatterelevant, till exempel vid utflyttningsbeskattning i hemlandet eller vid en planerad försäljning av värdepapper eller företag.

Den praktiska rekommendationen är: Planera uppehållsrätt, skatteresidens och fastighetsstruktur tillsammans före flytten. En fastighet på Mallorca kan vara ett underbart centrum för livet, men just därför bör den inte först i efterhand passas in i en internationell skatte- och uppehållslogik.